USA och Kina ligger före i utvecklingen av autonoma fordon. Nu menar Charlotte Eisner på Bolt att Europa måste agera – inte bara för att hänga med tekniskt, utan för att behålla kontrollen över framtidens mobilitet. Med rätt investeringar, regelverk och samarbeten finns fortfarande chansen att vända utvecklingen.

 

Autonoma fordon spås förändra allt, men Europa ligger efter USA och Kina. Hur akut är det egentligen för Europa att vakna till nu om vi ska ha en chans att kontrollera vår egen mobilitet?

Det handlar i grunden om vem som ska äga hur människor rör sig i Europa, i städer likväl som på mindre orter. Tappar vi det här decenniet tappar vi kontrollen över både industrin och infrastrukturen.

”Tappar vi det här decenniet tappar vi kontrollen över både industrin och infrastrukturen.” 
 

Samtidigt har jag arbetat i många år med att lösa upp just de här knutarna, och jag har aldrig sett pusselbitarna falla på plats så snabbt som nu. Europa har det som krävs – en fordonsindustri i världsklass och en hemmamarknad med hundratals miljoner människor.

Det vi saknar är ett ADS-bolag som ligger i framkant av mjukvaruutvecklingen. I juni skrev 18 medlemsländer, däribland Sverige, under en avsiktsförklaring om gränsöverskridande testbäddar, och EU-kommissionen har dragit igång ADACities för att få ut tekniken i städerna.

Bolt har varit med och format det initiativet, och jag är själv co-chair för arbetsgruppen inom den europeiska AV-alliansen som jobbar med principer och policyer för en säker och snabbare utrullning. Det som avgör nu är att investeringarna fortsätter och att regelverken låter oss skala kommersiellt.

Med det sagt finns det en del att önska av de europeiska OEM:erna. Det är dags att skilja på ADAS och ADS. Den mest optimala självkörande bilen för ride hailing och kommersiella flottor är single mode – det vill säga enbart L4, inte samtidigt ett L2-fordon.

Vi vill att bilindustrin tar till sig att vi behöver ett anpassat utförande för vår verksamhet och för delade mobilitetstjänster. Att lansera autonoma bilflottor kräver stora investeringar. Marknaden kommer att bli enorm, och det som krävs nu är medvetna satsningar, en gemensam EU-marknad för licenser och homologering samt stabilitet i lagstiftningen och principerna för utrullning.

Vi behöver självkörande bilar i Europa – vi lider redan av förarbrist på många platser och i många sektorer. Och vi ska alla påminna oss om att målet är att öka säkerheten på och kring våra gator, minska antalet fordon i städerna, öka livskvaliteten och erbjuda fungerande lösningar för dem som inte kan nyttja kollektivtrafik eller har råd med egen bil.

Charlotte Eisner, Head of Commercialization and Corporate Partnerships, Bolt

Samarbetena med techjättar som NVIDIA och fordonstillverkare som Stellantis visar att ingen kan lösa den här ekvationen på egen hand. Vad är det för typ av oväntade utmaningar som dyker upp när helt olika företagskulturer ska bygga framtidens transportekosystem?

Det är inte den ena eller andra parten som är utmaningen – det är pusslet. Det finns en bild av att tekniken är den svåraste biten, så är det inte. Det är att någon måste ta rollen som slutintegratör: den som kravställer, går hela vägen genom typgodkännandet och sedan får driften att fungera varje dag. Länge var det ingen i Europa som ville ta den rollen. Vi ser det här som ett ultramaraton, och då väljer man sina medlöpare selektivt. Kvalitet framför kvantitet.

”Vi ser det här som ett ultramaraton, och då väljer man sina medlöpare selektivt.”
 

Kina och USA ligger före i utrullning just nu, men de allra flesta har lanserat eftermonterade AD-system på bilar som är specade som vanliga förarkörda familjebilar. Dessa går inte att skala upp med god ekonomi eller operationell effektivitet.

De program som vi står bakom gäller fullt integrerade AV:er som rullar av produktionslinan med sensorer och beräkningskapacitet installerade i fabrik – i partnerskap där trafiksäkerhet, processer, cybersäkerhet, data och daglig drift med laddning, kalibrering av sensorer och övrigt underhåll, inklusive remote assist, är optimerat för Europa. Då behöver parterna enas om vem som ska sälja vad till vem, och vem som ska ta ansvar för den kompletta produkten. Här har såväl mjukvarubolagen som OEM:erna behövt konfrontera varandra och omvärdera sina affärsmodeller.

Det finns stora värden i data, men också en rigorös lagstiftning – och i de tider av konflikter i världen som vi lever i nu är hantering av data och cybersäkerhet en central fråga med behov av tydliga processer och kontrollfunktioner. I Europa bygger vi ett system med säkerhetsstyrning som ser annorlunda ut än i USA och Kina: säkerhet som ska vara validerad för såväl driften som produktdelar och processer innan tekniken kan homologeras och skalas. I USA har man kunnat växa i ett självcertifieringssystem.

Att utveckla ett L4-fordon för storskalig produktion, och därmed en lönsam affär, tar cirka fem år – varav processen för homologering efter design freeze av hård- och mjukvara är cirka två år. De som har börjat ligger bra till; många har inte gjort det utan fortsatt med retrofits. Bolt har engagerat sig i att lägga pusslet med OEM:er och mjukvaruutvecklare för att ha något att skala när marknaden är redo.

”Klarar man Europa, klarar man världen.”

 

Den dag en EU-bred reglering finns på plats kan vi rulla ut både snabbt och tryggt, för då är säkerhetsarbetet redan gjort.
 

På Stora Mobilitetsdagen ska du prata om hur vi vänder eftersläpningen. Vad hoppas du att deltagarna tar med sig från din dragning, och vad har du själv för förväntningar på att möta branschen under dagen?

Europas eftersläpning är inte ödesbestämd – den är ett vägval. Det är det viktigaste jag vill att deltagarna bär med sig hem. Bolt har valt. Vi bygger grunden nu, med verkliga projekt och partnerskap, och målet är 100 000 autonoma fordon på vår plattform till 2035.

Det jag också vill prata om är vad tekniken kan betyda bortom storstadstrafiken – anslutningsresor på landsbygden, resor för äldre utanför stadskärnorna, sjuktransporter, ytterområden på tider när utbudet i dag är som tunnast. Där går det att göra stor skillnad för människor.

Själv ser jag mest fram emot samtalen. Det här blir verklighet först när alla springer åt samma håll.