Talarintervju

Möt Judith Wolst, författare samt expert inom teknik, hållbarhet & framtid, på Hållbart Näringsliv 2026.

Du skriver i din nya bok att framtiden inte händer oss – vi skapar den. Vad är det största misstaget organisationer gör när de försöker navigera förändring?

Det största misstaget är att vi fortfarande pratar om framtiden som om det fanns ett facit. Som om det fanns en framtid att förutse. Men sanningen är att vi inte har en aning om exakt vad som väntar. Det finns många möjliga framtider.

Därför borde vi lägga mindre energi på att försöka gissa rätt och mer på att bygga organisationer som klarar att möta det oväntade. Organisationer som är nyfikna, anpassningsbara och vågar testa nytt. Det gör oss inte bara bättre rustade när spelplanen förändras. Det gör oss också mer innovativa och snabbare på att fånga nya möjligheter.

Framtiden är dessutom inte något som bara händer oss. Den skapas av oss. De beslut vi fattar idag avgör vilka framtider som blir möjliga imorgon. Därför handlar strategi inte längre främst om att optimera för ett sannolikt scenario, utan om att bygga förmåga, riktning och handlingskraft i en värld som förändras snabbare än någonsin.

De organisationer som kommer att lyckas bäst är därför inte de som väntar på facit. Det är de som vågar lära, experimentera och justera längs vägen.

 

AI beskrivs som både ett klimathot och ett klimatverktyg. Var ser du den verkliga hävstången för näringsliv som vill använda AI för faktisk hållbarhetsnytta – inte bara optimering?

Den stora hävstången ligger inte i att AI hjälper oss att skriva snabbare mejl eller effektivisera administrativa processer. Den finns när AI används för att lösa verkliga problem i den fysiska världen.

Vi ser redan hur AI accelererar utvecklingen av nya material, läkemedel, energisystem och industriprocesser. Den hjälper oss att upptäcka samband som människor själva aldrig hade hittat och kan korta utvecklingstiden för innovationer från år till månader, eller ibland veckor.

Jag tror därför att nästa stora AI-våg handlar mindre om digitalisering och mer om transformation. Om att använda AI för att ställa om våra energi-, industri- och transportsystem så att de blir fossilfria, cirkulära och ryms inom planetens gränser. Det är inte bara avgörande för klimatomställningen. Jag är övertygad om att det också kommer att vara en av de viktigaste drivkrafterna bakom framtidens konkurrenskraft.

 

Du pratar om "pingvinerna på isflaken" som tvekar att hoppa. Vad behöver hända för att fler svenska bolag ska våga gå från strategi till handling i hållbarhetsomställningen?

Pingvinerna är en bild av ett väldigt mänskligt beteende. Alla ser att isen håller på att smälta, men ingen vill vara den första att hoppa. Vi väntar på att någon annan ska visa att det fungerar först.

Problemet är att den största risken idag ofta inte är att förändras, utan att stå still. I en värld där teknik, klimat och geopolitik förändrar spelplanen samtidigt blir passivitet snabbt en affärsrisk.

Det som får fler att hoppa är inte bara fler strategidokument. Det är ledare som visar riktning, vågar fatta beslut innan all information finns på bordet och skapar en kultur där det är tillåtet att experimentera. För när någon väl hoppar händer något intressant. Då följer ofta resten efter. Det är det jag kallar pingvineffekten.