Nya behandlingar möjliggör en påtagligt förbättrad livskvalitet, både för patienter i livets slutskede och för äldre patienter som lever under lång tid med en kronisk cancersjukdom. Trots dessa framsteg avslås ofta innovativa läkemedel av TLV, eftersom förbättrad livskvalitet, särskilt i livets slutskede, sällan ges tillräcklig tyngd i de hälsoekonomiska kalkylerna. Detta väcker en allvarlig etisk fråga: Signalerar systemet att livskvaliteten för äldre och döende patienter inte värderas särskilt högt? Den nya cancerstrategin har livskvalitet som ett av sina tre huvudmål, men i praktiken ställs medicinska möjligheter mot strama budgetar och snäva ersättningsmodeller. Här möts de tuffa prioriteringarna, bristerna i dagens system och frågan om priset på ett värdigt liv – när hälsoekonomi och etik står i direkt konflikt.